På gång
Här kan du läsa vad vi har för oss om dagarna!
2011-10-08
Hjälp! Vad har jag gjort?!
Eller inte gjort, rättare sagt! Hemsidan är sorgligt försummad, och som vanligt beror det på att jag bara latat mej och legat på stranden och plaskat med
fötterna i vattnet i stället för att göra den minsta lilla nytta!
Allvarligt talat, det händer alldeles för mycket i det dagliga livet här på gården,
så mycket att tiden och orken inte räcker till på kvällarna när man kommer in efter en hektisk dag utomhus.
Och ärligt talat så är det också mycket roligare att tillbringa tiden ute under sommarhalvåret, jag undviker allt skrivbordsarbete så länge jag kan.
Men det straffar sej nu. Det finns MASSOR att berätta! Jag ska göra mitt bästa för att få med alltihop, men jag glömmer säkert något,
och kanske kommer inte händelserna i rätt ordning heller, men vill ni veta en del av det som hänt på Näsudden under sommaren så kan ni hämta en kopp kaffe och
slå er till ro och börja läsa nu!
Sussikurser
har vi haft hela sommaren ungefär en gång i månaden. I stort sett samma härliga gäng hela tiden, och vi har alltid så roligt tillsammans.
Vi har nu tränat regelbundet för Sussi i drygt ett år, och nu börjar resultatet av det verkligen visa sej. Alla ekipage utan undantag har gjort stora framsteg och
det visar sej tydligt hos dom som vågat sej ut på tävlingsbanorna i sommar.
Det är fantastiskt roligt att se hur målmedveten träning på rätt sätt kan ge så bra resultat på relativt kort tid.
Tack Sussi för ditt härliga engagemang, ditt fantastiska goda humör och din förmåga att plocka fram det bästa hos oss, både människor och djur.
Du har en utmärkt träningsfilosofi, inget snack om saken, men jag tror inte den skulle funka lika bra utan Dej!
Parallellt med Sussikurserna har vi passat på med lite inkörningsövningar också, när det ändå är en massa hästvant folk på plats.
Även här har sedan länge drömda mål uppnåtts, både Breakie och Jeremiahs har nu gått i vagn på ”riktigt"
Sommarlov
har unghingstarna MMIX, Mike, Magnum och Moreno haft. Hela långa sommaren har dom busat, ätit och växt i kossornas stora härliga vinterhage i Sunnanfors.
Det har varit en fantastisk tid för dom, hela gänget har utvecklats enormt, från små taniga pojkspolingar i våras, till stora starka ynglingar nu.
Ännu några veckor hoppas vi att dom ska kunna tillbringa därute tillsammans, dom har hus att gå in i och tillskottsutfodras med ensilage,
men snart är ungdomens glada dagar för alltid förbi. Nu väntar livets allvar i form av tömkörningsträning och sadeltämjning under hösten,
innan man vet ordet av är dom treåringar och inridningen tar vid. Nästa sommar blir det nog arbetsläger i stället för sommarlov för de fyras gäng..
Junior
däremot, han har redan fått smakat på vuxenlivets allvar, både på gott och ont.. Han är lika gammal som M-pojkarna men har fått tillbringa sommaren hemma på Näsudden
tillsammans med kompisen Lucas. Anledningen till det heter Näsuddens Jolly Heart e. Red Commander 22. Hon ville gärna ha ett föl till nästa år,
men eftersom hon är halvsyster till King of Spades 32 så fick vi försöka hitta en annan lösning. Vi tog och löste licens för lille Junior och lät honom träna på
en annan av Kos systrar; Näsuddens Key II my Heart först, sedan välkomnade vi Jolly hem till Näsudden för betäckning. Och Jolly kom, och hon tyckte det var så trevligt
med unga pojkar och kärlekssemester i barndomshemmets hagar, att hon aldrig ville sluta brunsta och åka hem igen…!
Vi får väl se hur det blir med föl till nästa år där, men Junior gjorde sitt bästa i alla fall! Han skötte sej faktiskt så bra att han fick äran att betäcka vår fina
lilla ponny Sessan också, och som det ser ut just nu så väntar vi två föl efter Junior till nästa år, för både Sessan och Lill-Kimmen är dräktiga!
När nu Junior ändå varit hemma på gården under sommaren, så har vi passat på att träna lite annat också.
Tömkörningen har gått väldigt bra, Junior fattade snabbt hur man skulle göra och har blivit väldigt duktig. Vi har också tränat med sadel och med hängande matte över
ryggen, och det har också gått väldigt bra, även om han blev riktigt förskräckt första gången matte klängde på honom, vad i hela friden håller hon på med?
Men morgans e morgans och efter typ fem gånger, ja då sitter man där!
Ursäkta hjälm-bristen, det är en engångsföreteelse, uppsittningen var spontan och inte planerad!
Besök
Har vi haft massor av på Näsudden under sommaren! Ett riktigt långväga och efterlängtat var när tyska Susanne Grünberger
och hennes norrman Frode kom och hälsade på. Susanne fick äntligen tillfälle att hälsa på Magnum Classic som hon spanat på ända sedan han var föl.
Nu blev det närkontakt på riktigt både här och där! Tack för besöket, ni båda, det var verkligen trevligt att träffas, välkomna tillbaka när ni vill!
Andra som hälsat på i hagarna och faktiskt fastnat på bild var till exempel Minna som hade fullt sjå att freda sej från närgångna morganföl, och detsamma gällde för
familjen Thorell som avlade sin sedvanliga visit på väg till och från den årliga Riksutställningen.
Svenska Morganhästföreningens Riksutställning
Gick i år av stapeln den 4-8 augusti i Vetlanda. Det blev en helt fantastisk helg för oss Näsuddare.
Det hände så mycket och vi hade så många fina resultat ätt jag valt att skriva en särskild historia om det
här. |
Alla våra hästar gjorde fantastiskt bra ifrån sej, men det här var Kungens Riks från början till slut.
Vår uppfödning; den fyraårige hingsten Näsuddens King of Spades 32 hade segrar och placeringar i alla grenar han deltog i och vann därmed Sport Morgan trophyn.
Därutöver blev han Bästa Hingst – Bästa vuxen samt ResBIS i utställningsringen. Vi gratulerar och saluterar ”Kos” ägare Ankie Höglund, som gjort ett fantastiskt
bra arbete med sin unge vackre hingst, och vårt uppfödarhjärta svämmar över av stolthet!
Andra framgångar
Det är inte bara på Rikset som Näsuddarna visar framhovarna minsann.
Lilla Näsuddens Emma har bytt ägare, Paulina växte ytterst motvilligt men ofrånkomligt ur sin älskade ponny, men lyckade hitta en ny duktig ryttare till Emma.
Hoppkarriären fortsätter i stor stil, Emma blev i år Västmanlands Bästa hopp-ponny kat C! Stort grattis från oss och Lycka till i fortsättningen!
En annan som gillar att hoppa är
Näsuddens Int.Pride
Också han hör numera hemma hos Ankie på stall Sunneräng i Sollefteå. Han har fått en extra-matte i Frida Edin, en tjej som inte räds höga hinder på något sätt!
Huka er på läktarna, för dom här två kommer nog att bli riktigt farliga tillsammans om ett tag när dom fått träna ihop
sej ordentligt!
Nya medlemmar i familjen
Flocken på Näsudden har utökats med fler hjärtebarn! I vintras fick ju vår bordercollie Bruno lämna oss för att i stället hålla ordning på vår flock som vandrar på de
evigt gröna ängarna vid regnbågens slut. Det finns inte tillräckligt många ord i svenska språket för att beskriva den hunden, men sant är i alla fall att det blev ett
stort tomrum här på gården när han försvann. Vår älskade stora fina schäfer Keylla börjar också visa tecken på att jordelivet inte varar för evigt, så matte börjar
förbereda sej på ännu en skilsmässa. En liten valp kanske, innan sommaren är slut? Hundarna i den här familjen har alltid kommit till oss helt spontant och det är
magkänslan och hjärtat som helt och hållet har avgjort, och så blev det den här gången med! En stor hund ville jag ha, det var enda kravet jag hade,
och där blir jag nog bönhörd skulle jag tro! En annons på Blocket med den sötaste valp jag någonsin skådat resulterade i att vi nu är lyckliga ägare till ”lilla” Akira;
12,5 % new Foundland och resten Leonberger!
Akira i mitten tillsammans med några av syskonen, åtta veckor gammal! Mamma tv och pappa th
Världens mysigaste, busigaste, charmigaste och sötaste vovve! Tänk så bra det kan bli när magen och hjärtat får bestämma!
På hästfronten har vi också ett par spännande nytillskott att berätta om!
Dagarna före Rikset fick vi erbjudande om att låna hem vår fina uppfödning Näsuddens Ideal Touch
eller ”Nova” som hon kallats ända sedan hon flyttade till matte
Katarina Hall som ett litet sexmånaders föl. Nova är helsyster till Breakie, och vi nappade omedelbart på erbjudandet, jag hade väldigt väldigt gärna ha ett föl efter
Breakie och Kos, men har bitit ihop och låtit bli, eftersom jag svurit på att Breakie ska bli en riktigt säker körhäst innan hon betäcks igen, och då behöver vi nåt
mer år till på oss. Här fick vi nu chansen att både ha kakan och äta den; om vi nu bara kunde få nova dräktig innan det blev för sent på säsongen.
Snabba ryck alltså. Snälla matte Katarina kör upp Nova till Vetlanda, där hon får passa på att vara med på Rikset, vilket bara det blev en stor framgång;
Nova placerade sej som andra bästa sto i den stora fina stoklassen (läs mer om om Rikset här) och sedan fick hon följa med hem till Näsudden.
Vi hjälpte naturen på traven och gav Nova en spruta för att få en fin brunst så fort som möjligt, en betäckning med Sveriges finaste morganhingst 2011
Näsuddens King of Spades 32 resulterade i en konstaterad dräktighet 17 dagar efteråt! Nu hoppas vi att det håller i sej och att inget händer under vintern,
för den här fölungen, den ligger nära matte-hjärtat!
Det finns mer att läsa om Nova på hennes egen sida, här.
AMHS middag
En trevlig Skåneresa blev det av två anledningar.
Dels ställde Sara Alvrud och hennes Måns till med en trevlig middag i Morganhästens tecken. Alltid lika roligt att träffa andra morganiter, och får man dessutom god mat
i ett vackert hus och vinner frågesporten (!) ja då är ju kvällen fullkomlig! Tack för en trevlig träff Sara och Måns, vi kommer gärna tillbaka!
Den andra anledningen till Skåneresan var att nästa års avelshingst på Näsudden skulle hämtas hem.
Sandra Henriksson på Meadowmint Morgans har gett oss det stora förtroendet att ta hand om hennes vackra cremmellohingst Hmstd Captains Cream Soda 30 ett år framöver.
Vi har alltid haft ett gott öga till den gossen och allt sedan vi träffades personligen på MorganRiks i Kristianstad för två år sedan har han haft en plats i våra hjärtan.
Soda kommer naturligtvis att få en egen sida här på sajten, så läs gärna mer om honom här. |
Näsuddens Gårdsbutik
Hästgrejer i massor!
Ja nu har vi börjat med en ny hästrelaterad grej här på Näsudden. Vi öppnat en liten butik med utrustning för häst och ryttare.
Vi har allt från sadlar, träns, grimmor och täcken. Plus en massa annat smått och gott och bra att ha! Vi har nästan alltid öppet,
är vi hemma och det är vi ju nästan jämt, är det bara att titta in och shoppa lite, och är vi borta, till exempel på Riks tar vi grejerna med oss så att man kan fynda
på plats! När vi har tid och möjlighet åker vi också på andra marknader och mässor.
Kanske blir det också en liten webb butik så småningom. Vi har lite andra projekt som skall färdigställas först,
men så småningom är det här någonting som vi hoppas kunna utveckla vidare.
Välkomna in på en titt!
Kastrering igen
Så var det då dags för det oåterkalleliga beslutet. Näsuddens King of Spades 32 har nu gjort sitt som avelshingst.
I dagsläget är sju ston dräktiga med honom. Hans blod finns säkrat både på mödernet och fädernet, och han har två vackra helsystrar som förmodligen kommer att användas
i avel båda två, så när nu matte Ankie hellre vill ha en fokuserad tävlingshäst att ha roligt med, finns det inget som hindrar att vi gör en valack av den vackre svarte.
En bra hingst blir en utmärkt valack som dom säger over there, och det är helt sant. Dessutom får han ett roligare liv, en avelshingst ensamma tillvaro är egentligen
inte särskilt avundsvärd.
Eftersom vi redan hämtat hem nästa års avelshingst och dessutom kommer att ha tre stycken treåriga unghingstar i träning på gården nästa år, bestämde vi oss för att
sänka testosteronhalten så mycket som möjligt när vi ändå höll på, varför även Junior och Lille Surprise fick göra Kos sällskap.
Tre svarta hingstar kastrerade en och samma dag, det måste väl vara någon form av rekord?! Med tanke på problemen vi hade i våras med Magic, var det lite extra nervöst
den här gången. Men vår duktiga veterinär Anders Ohdelius var lugn, metodisk och noggrann och allt gick jättebra och utan komplikationer.
Tiden efteråt blev också väldigt okomplicerad, vädret var bra, ingen blev särskilt svullen och nu är alla läkta och redo för ett nytt lättare hästliv.
Avsked
är alltid svåra.
Med åren blir man som tur är lite härdad. När man fött upp och sålt mer än 50 föl, har väl hjärtat skaffat sej ett extra skinn som hjälper till att
hålla ihop bitarna, annars hade man ju dött av brustet hjärta flera gånger om vid det här laget.
Och en del hjärtebarn får man ju ta adjö av fler gånger än en.. nu är det dags att ta adjö igen. Vi kommer att sakna dej här
hemma på Näsudden, vår vackre SpaderKung, men det är ändå med glädje i hjärtat jag ser dej åka iväg hem tillsammans med människan du hör ihop med,
nu ska du få komma hem till brorsan Pride, ni kommer att få det toppen tillsammans nu, och du har ett fantastiskt spännande liv framför dej!
Och jag vet ju att det finns en ganska stor chans att du kommer hit och hälsar på ibland, på väg till och från ett eller annat Riks till exempel!
För fyra år sedan levererade jag en liten fin svart fölunge till hans nya matte i Sollefteå.
Både matten och jag hade stora förhoppningar för den lille svarte hingstens framtid. Den här våren och sommaren har han infriat våra vildaste drömmar,
och jag fick den stora äran och glädjen att på nytt få lära känna och umgås med min vackre pojke.
Det har varit en fantastisk sommar, allt sedan avelsvärderingen i slutet av april till Rikset i början av augusti. Betäckningar och en massa annat kul däremellan.
Tack snälla Ankie för att vi fick låna hem honom ett tag!
Näsudden One Last Candy
Det underlättar alltså avskedet betydligt, när man är övertygad om att man hittat rätt människa till sin lilla skyddsling. Och det tycker jag att jag har varit ganska
lyckosam med genom åren. Och nu är jag ganska säker på att jag har gjort det igen!
I våras fick vi ju två stoföl här på Näsudden. Lilla Olympia e. Gradells Vigilante och Red Commanders sista renrasiga avkomma One Last Candy,
som också kommer att bli mamma Rosas sista föl. Jag hade för avsikt att spara båda två.
Sedan gick sommaren och jag vet inte riktigt hur det gick till,
men när jag fyller i alla språngrullor så inser jag att jag kommer att få åtta föl nästa år om allt går som det ska.
ÅTTA föl. Det har vi haft en gång förut,
sommaren 2009. Jag konstaterade då att det var ju roligt. I alla fall en gång i livet... Nåja, sova får man väl göra när man blir gammal, det blir säkert roligt EN gång till!!!
Hur som helst. Under sommaren har flera stycken frågat om lilla Candy möjligen var till salu, och jag började fundera på om jag kanske skulle överväga saken.
Åtta föl nästa år, kom ihåg det.
Och när så rätt människa dök upp, ja då var det inte så mycket att fundera på längre. Och ibland undrar man om inte ÖDET är med och styr lite grann,
för Rosas sista föl får samma matte som Rosas första föl… från en Caramelle till En Sista Godis, vad kan kännas mer naturligt?
I våras hade vi världens bästa prao här; Madde Boberg. Hennes mamma heter Anita och hon och jag har en lång ”häst-historia” tillsammans. Den kan du läsa lite om
här. |
Efter Maddes praovecka på Näsudden blev dom två morganfrälsta tjejer i familjen och det kan ju bara sluta på ett sätt! Så det blev ytterligare en för hjärtat ganska
lindrig fölförsäljning. För att bättra på det ytterligare så skjuter vi lite på avskedet, Candy får campera ihop med Olympia här på Näsudden i vinter,
det är alltid bra för dom små liven med jämnåriga kompisar. Och det betyder att vi kommer att få se Madde ännu oftare, Yeah!
Är ni kvar?
Jaha, det var lite av allt det som hänt här på Näsudden under sommaren. Jag har medvetet hoppat över massor, och säkert hunnit glömma en del, men nu när höstrusket kommit på allvar blir det kanske lite lättare att sätta sej vid skrivbordet.
Jag hoppas att ni orkat läsa ända hit, och avslutar med att dela med mej av några bilder från dom härliga bonus-sommardagarna vi fick i början av oktober. Vi mår bra, djuren mår bra, life is good!
2011-06-24
En Midsommar Prins!
Är inte det vad alla drömmer om? Här på Näsudden blev drömmen verklighet, vår fina lilla ponny Sessan (O’what Princess) bestämde sej för att tiden var inne precis
före midnatt. En stor fin hingstunge, med massor med vitt; bläs, hela hakan vit och tre långa fina alldeles jämna strumpor. Attans att färgen inte räckte till
fjärde benet också! Nåja, han är superfin ändå, vi är alla mycket nöjda med Sessans första och Red Commanders allra sista avkomma. Han har redan som nyfödd lika
långa ben som mamma, och får faktiskt huka sej ordentligt när han ska dia!
Vi vågar oss på att förutspå honom en lysande karriär som hopphäst i framtiden..
2011-06-21
Näsuddens Nocturne’s Pride..
är hel och fin igen!
Glada rapporter från grannbyn Godkärra, matte Sara skickade bilder på en överlycklig liten häst, som äntligen får springa och röra på benen igen!
Kompisen Wilda är lagom lugn och håller gossen sällskap i en lagom stor hage några dagar till, men snart är livet alldeles som vanligt igen.
TUR hade du lille Nocke, var rädd om dej nu och håll dej i skinnet!
2011-06-16
Boys, boys, boys!
Idag släppte vi tvåårshingstarna på bete i kornas stora vinterhage i Sunnanfors.
Det är en sådan härlig känsla att få släppa killarna i nästan total frihet i några veckor igen.
Man blir alldeles varm i hjärtat när man ser hur dom springer och springer, hur dom tar i med hela kroppen och njuter av att ha stora ytor att röra sej över.
Det är en mycket bra hage för unghästar, både kuperad terräng, träd och rinnande vatten i bäcken samt precis lagom mycket mat för att dom ska växa och må bra
men inte bli för tjocka.
Vackra är dom gossarna när dom galopperar i skymningen, men det nyper lite i hjärtat för dom är bara fyra stycken nu… Jag saknar Magic,
den vackre röde med guldhåret, som lyste upp flocken med sin härliga färg, och både Junior och Lucas är ju kvar hemma på Näsudden.
Nåja, i två år har jag ändå fått njuta av min härliga hingstflock, och eftersom man inte kan frysa tiden så är det ju oundvikligt att flocken blir mindre och mindre.
Jag vet precis vad det innebär att ha hingst på gården. En hingst är helt OK om man vill ha lite jobb, två hingstar är på gränsen till besvärligt,
och tre är nästan obehagligt. Så nu njuter vi av dom fyra så länge det går, till nästa år är det kanske ingen flock alls…
2011-06-14
Fiskekväll
Ibland, men inte ofta, händer det att familjen Sätter-Wangenfors gör något som inte har med hästar, kossor, lantbruk eller skog att göra.
Det kan vara att man bjuder hem goda vänner på middag eller ordnar en metarkväll med ortens LRF avdelning. Jaja, lite lanbruksanknytning måste det ju ha ändå..
Hur som helst. Om man arrangerar något under sommarhalvåret förväntar man sej oftast att man ska kunna sitta ute och ha det lite mysigt, inte sant?!
Men handen på hjärtat, hur ofta händer det att man kan klara det utan att det regnar, blåser halv storm eller blir mygginvasion?
Jag kan inte komma ihåg en enda gång faktiskt. Den här tisdagskvällen blev inget undantag. Kanonväder hela dagen,
men framåt kvällen tornade molnen upp sej och jag föreslog att vi skulle ta med partytältet för säkerhets skull.
Det visade sej vara ett smart drag, för fem minuter innan det angivna klockslaget sju brakade regnet löst.
Grillen flyttades raskt in under tak, och vi ägnade oss åt att grilla korv och hamburgare medans regnet smattrade mot taket på tältet och sakta
rann nerför ryggarna på oss (inga väggar på det tältet!)
Men faktiskt! Lagom som vi började bli mätta,
avtog regnet och metspöna åkte fram och JÄDRANS vad det nappade! En hel del träd-napp och botten-napp blev det också förstås,
det var länge sedan någon av oss ägnat sej åt den här sporten, men fisken var sannerligen ordentligt på hugget efter regnet.
Man kanske inte kan skryta över storleken på fisken heller, men roligt var det och bonnkatterna i Skinnsbergs LRFavdelning fick festmat resten av veckan i alla fall!
Och jodå. Det var massor av knott och mygg också…
2011-06-13
Tomt i hagen...
tyckte Minna att det blev, efter att hon lämnat av killarna Micke och Magnus för sommarbete på Näsudden.
Inte bra. Man blir snabbt van vid att ha hästar utanför köksfönstret, och dessutom tenderar gräset att växa alldeles för fort när ingen går där och äter..
Nåja, det problemet går att åtgärda! Minna behöver ju dessutom något att rida på, så hon inte tappar greppet tills det blir dags att börja med Mike,
och jag har ju som vanligt fler hästar som behöver ridas än vad jag egentligen orkar med, så istället för två pojkar, går det nu två tjejer i hagen på Lilla Ängesta.
Lill-Kimmen, som nu fyllt fyra och behöver trimmas till lite mer ordentligt, fick ta med sej ettåriga lillasyster Nightwish som sällskap och dom trodde
nog att dom kommit till hästarnas himmel när vi lastade ur dom! Gräs, gräs, massor av gräs! Så nu Minna, får du kämpa på med ridning och tömkörning,
för Lill-Kimmen var inte smal innan om man så säger…! Flickorna fann sej snabbt tillrätta, vem skulle inte göra det i en sån toppenhage?
Och vi har redan fått trevliga rapporter om att dom sköter sej som dom ska båda två. Ha nu en trevlig sommar allihop på Lilla Ängesta!
2011-06-12
Betäckningsrapport!
Medans Milli ligger i selen hemma hos Ankie, får Ankies pojke Kos göra sitt här hemma på Näsudden.
Tre ston är nu dräktighets förklarade; Funny, Locket och Metronome väntar nu alla föl med Näsuddens King of Spades 32.
Och fler föl blir det hoppas vi. Vi har haft besök av Näsuddens Fortunate Touch ” Fortuna”, som tidigare har en fin avkomma med Kos pappa Commander,
den nu fyraårige valacken Keiron. Nu hoppas vi att det blir ett lika lyckat resultat den här gången.
Vi har betäckt två egna ston till med Kos; Unique och Sabrina, men vi vet inte om det blir föl förrän straxt efter midsommar, men det hoppas vi förstås.
Dessutom har en av våra tvååringar redan fått göra debut som avelshingst!
Lille Junior fick ställa upp redan i år, eftersom en annan liten Näsuddentös ville komma på besök!
Jolly Heart är konvalecent och behöver vara ledig från träningen ett tag, så då passar det ju bra att låta henne bli mamma istället.
Och eftersom Jolly är syster till Kos och matte Petra blev förälskad i lille Junior, så fick vi lägga om planerna lite.
Junior fick först träna på Jollys helsyster Key II my Heart som vi inte heller hade tänkt använda i aveln ännu,
men man är ju som sagt inte sämre än att man kan ändra sej, och vi ville vara säkra på att Junior visste hur man gjorde innan Jolly kom.
Det gick bra, vi vet inte riktigt ännu om det blir föl efter första försöket, men några problem att betäcka var det i alla fall inte!
Om nu allt går efter beräkningarna så får nog Junior betäcka vår ponny Sessan också, och när vi vet att alla är dräktiga som dom ska fram mot sensommaren,
så får nog Junior bli valack redan i år. Vi tror nämligen att Junior har hittat sin egen människa han också,
och vi behöver förbereda honom för ett liv som älskad ridhäst i stället, och det blir roligare och lättare för oss allihop om han blir valack.
Vi har ju fortfarande tre pojkar intakta till nästa år…
2011-06-11
Näsuddens Millicent Largo
Vår gula busfröken Milli är ju på sommarkollo hos Ankie i Sollefteå.
Eller om vi ska kalla det arbetsläger, hi hi!
Lilla fröken får hur som helst inte bara gå i hagen och äta sej tjock och leka sällskapsdam till Pride,
nej hon får allt göra skäl för maten! Hon går nu fint i släpan och jobbar på bra i arbetet på töm rapporterar Ankie. Dessutom har hon fått lära
sej att åka vanlig transport, och häromdagen tog Ankie med sej Milli på en liten inofficiell utställning i Docksta, Höga Kusten
Milli skötte sej utmärkt och fick 41 p och mycket bra kritik av domaren Per Ola Olsson.
Alla hästar med 40p och mer tävlade om BIS titeln och här kom Milli på en hedrande tredjeplats!
Duktiga flickor! Tack snälla Ankie för att du lägger ner ett så bra jobb på Milli,
det är guld värt med din hjälp nu när vi har så många unghästar på gång här på Näsudden!
2011-06-11
En Sussidag!!
Det var meningen att vi skulle haft en tvådagarskurs den här gången också, men om det var överfullt förra gången så var det här helt fel helg!
Nu var det skolavslutningar, examensfester och 50 års-kalas som gjorde att antalet deltagare blev ganska behändigt den här gången!
Vi bestämde därför att vi kunde klara oss med en endagarskurs, och det blev en alldeles lagom ansträngande söndag! Väldigt trevligt,
roligt och lärorikt som vanligt, så vi som var med hade en toppendag, men vi saknade förstås er andra, hoppas ni kan vara med nästa gång!
2011-06-05
Bästaste Bästen!!
En BlåGul rosett!
Duktiga Ann Viktorsdotter, som köpt båda våra tidigare hingstar, först Näsuddens Twilight Time, aka Besten,
därefter så sent som i julas- Red Commander 22,
meddelar att dagens start i dressyr LA:4 med Besten resulterade i en 1a placering med dryga 64%!
Vi gratulerar så klart, och gissa om vi är ganska så stolta?! Mycket bra jobbat av er båda två!
Och vänta bara, snart är det nog dags för Commander
att visa framfötterna på dressyrbanan han också!
2011-06-05
I väntans tider!
Snart får vi föl igen på Näsudden!
Lilla Sessan blir bara tjockare och tjockare, och nu växer juvret också..
Spännande som sjutton ska det bli att se vad som döljer sej i den stora magen! Pappa heter Red Commander 22
och fölungen, vad det nu än blir, är faktiskt redan efterfrågad. Hoppas den inte är riktigt lika söt som Lucas
var när han föddes, för då blir det svårt...
2011-06-03
Två nöjda killar!
Surprise och Cody fick åka lastbil till grannbyn Baggbron, och släpptes där i en liten hage utanför
mina föräldrars hus.
Där finns massor med mat, och nu ska pojkarna ägna sej åt att äta och växa!
Vi hoppas också att Codys bakben ska läka ordentligt nu, han är fortfarande lite svullen över kotan,
och återbesöket på Strömsholm visade att alla senfästen fortfarande var lite inflammerade.
Vi passade också på att väga honom igen, och det visade sej att han gått ner närmare 30 kg sedan han gjorde illa sej.
Nåja, det tror jag han har lagt på sej igen, innom några dagar om han fortsätter så här!
2011-06-02
En riktig tavla!
Orginalet till vänster och tavlan till höger. Tror jag....!
Jag har fått en alldeles fantastisk present!Se bara!
Marie Jönssons urduktiga sambo Janne, Jan-Erik Pettersson, har målat en akvarell av vår Heartbreaker.
Han har verkligen
lyckats fånga Breakies själ i denna underbara tavla. Tack, tack så alldeles förskräckligt mycket!
Jag kan inte se mej mätt på den, så tills vidare hänger den över soffan i köket, men så småningom skall den
inta sin plats bredvid målningarna av mormor och moster i trappen.
2011-06-02
Ända från Norge
åkte Marit, Sofie och Alexandra för att besöka vår Hingst- och Till saluhästvisning! Tack för att ni kom,
välkomna tillbaka och lycka till i framtiden med era egna morgans, önskar vi på Näsudden
Tre söta tjejer!
2011-06-02
Pepper och Rosa
Har också flyttat! Men bara ut på sommarbete på andra sidan vägen.
Tillsammans med fölisarna Olympia och One Last Candy som växer så det knakar,
går dom nu nyverkade, avmaskade och allmänt servade i en härlig sommarhage och njuter av livet.
Det är alltid lika härligt att få släppa hästarna ut i paradiset efter en lång tråkig vinter.
Enda nackdelen är att jag inte ser dom från köksfönstret längre. Istället får man passa på att sitta en stund i hagen när man är där,
och det är inte heller helt fel det heller...
2011-06-02
Och snart flyttar tre till..
Fidelin, Lucy och lilla Noray flyttar snart från Näsudden. Men inte längre än till vår andra gård Sunnanfors, där Mikaela och hennes Mattias redan flyttat in
tillsammans med sina tre hundar och två katter!
Förhoppningsvis hinner vi på något vis få till ett stall där till hösten, så att hela familjen kan bo på samma ställe även till vintern!
Jag tycker det är alldeles precis lagom långt bort ni flyttar, tänk om alla mina ”barn” kunde bo så nära?!
2011-06-02
Fel- två kom och två åkte!
Både Nocke och Magic lämnade ju Näsudden med sina nya mattar efter visningshelgen, och Country kom hem igen efter sin självvägrade pensionärstillvaro i Skåne,
men det kom faktiskt en tjej till som ska bo här på Näsuddden ett tag. Ice Crystal ”Molly” är ett treårigt sto, som är till salu för att hennes tidigare matte
kände sej lite för stor för Molly. Sommarbete är det som står på programmet för den unga damen, efter en mycket händelserik vår som inneburit både inridning och
påbörjad inkörning.. Vi kommer att lägga upp Molly med en egen sida bland våra till saluhästar, så där kan ni läsa mer om henne så småningom.
Tills vidare kan jag bara nämna att det är en väldigt trevlig häst, med spännande härstamning och ett fantastiskt bra temperament…
2011-06-02
En kom och en åkte…
Vår vackre röde, pojken med guldhåret, snälla rara, helcoola Magic Man, vi kommer att sakna dej!
Men det är ett bitterljuvt avsked, för vi vet att du kommer att få det så himla bra tillsammans med din nya människa Jenny Ståhlmanke i Småland
och det unnar vi dej av hela vårt hjärta. En toppen- häst och en toppen-tjej, vilket team ni kommer att bli!
Och vi ses ju igen, kanske redan till Riks 2011 i Vetlanda?
2011-06-02
Country är hemma igen!
Och ja, det är ju både roligt och lite ledsamt.
Den dumma gamla tanten insåg inte hur bra hon skulle fått det som pensionär på Tullesbo med en alldeles egen människa och allting.
Nej, hon kunde inte finna sig till rätta i Skåne, kanske förstod hon inte dialekten, eller så är hon bara allmänt knäpp vår älskade gamla Country,
men faktum är att när hon klev ur transporten här på Näsudden igen, så såg man att hela hästen drog en djup suck av lättnad. Hemma igen.
Unique fick en stor puss, sedan började hon beta i hagen som om hon aldrig varit borta..
Och jag måste erkänna att nu när hon går där igen, så inser jag hur mycket jag saknat henne.
Välkommen hem min vän, du ska aldrig behöva flytta igen.
2011-06-02
Roligheter!
Nu berättar vi om nåt skojigare,
som betäckningar till exempel!
King of Spades har nu gjort sin debut som avelshingst, och det har han gjort med den äran!
Vi kan alla vara stolta över vår vackre svarte, han är lika duktig med damerna som sin far,
och även om vi fortfarande är två som håller honom för säkerhets skull, så har han skött sej utomordentligt bra!
Först ut blev Signahl’s Funny Girl, och sedan kom Amberfield’s Golden Locket och Mooncoin Metronome precis samtidigt, så då fick grabben ett par jobbiga dagar!
Nu är det bara några dagar kvar, så kan vi ultraljuda så får vi se om vi kan börja vänta på nästa års små underverk!
2011-06-02
Nu ska vi se, vad har hänt mer sedan sist?
Massor i vanlig ordning. När det är så här mycket arbete utomhus som det varit den senaste månaden, har jag inte en chans att hinna med att skriva om allt som händer.
Och ibland händer det ju sånt som man kunde klara sej utan. Sånt som inte ens är kul att skriva om, och som också gör att tiden går åt till saker som man inte räknat
med.. Olyckor och elände alltså.
Och en sådan kommer som bekant aldrig ensam, det är ett kännt faktum men nu får det faktiskt vara NOG!
Nu har vi fått vår beskärda del för ett tag framöver tycker jag.
Det började ju med Magic’s kastrering som gick på tok. Det har vi redan berättat om, och den killen mår bara prima nu.
Därefter hade vi en dramatisk fölning som ju ändå slutade lyckligt. Sedan fick Surprise en lindrig, men dock kolik. Det gick över snabbt gud ske lov,
men man hann i alla fall bli nervös..
Sedan hittade vi vår andra lille svarte – Tullesbo Cody, med ett svullet bakben i hagen en dag. Han hade ett yttepyttelitet sår mitt fram på kotan,
som inte såg farligt ut alls, men som förmodligen var ett sticksår som orsakat stor skada. Han blev sämre och sämre, fick jätteont, blev väldigt svullen och fick feber.
Vi befarade att själva leden blivit skadad, så det var bara att fara till Strömsholm för en ordentlig undersökning. Lyckligtvis har leden klarat sej, men en ordentlig
inflammation i senpaketet runt leden kräver antibiotika och vila. Efter fem dagar på klinik får Cody komma hem igen, och han blir långsamt men säkert bättre.
Dagen efter jag lämnat Cody på Strömsholm, hoppar Noray på tre ben i hagen. Hon har haft en hovspricka i ena bakhoven som vi jobbat med hela vintern.
Nu när vi trodde att faran var över, har hon uppenbarligen trampat in nåt skit och har en rejäl hovböld som gör JÄTTEont. Mer veterinärer, bandage och elände.
När Cody kommer hem har dom i alla fall sällskap av varandra, dom två halta.
Bra nu, nu vill vi inte ha mer. Alla är på bättringsvägen, mattes mage börjar slappna av.
Ett förtvivlat sms på telefonen från Sara som äntligen flyttat hem sin
älskade Nocke till Godkärra på lördagskvällen efter visningen. 24 timmar ganska exakt hann hon vara världens lyckligaste tjej med sina två fina hästar i samma
hage äntligen. Nocke kommer springande med blodet rinnande efter en rejäl smäll över vänster framknä. INTE bra. Jag känner kallsvetten i nacken, det här har vi
inga goda erfarenheter av.. efter akutbesök av veterinär Anders Ohdelius är vi alla övertygade om att leden är skadad och jag är väldigt rädd för att det även är
skador på skelettet. Jag börjar ställa in mej på att vi kommer att förlora vår vackre pojke, stackars Sara, det här som skulle bli så toppenbra.
Vi lastar Nocke på lastbilen och far återigen till Strömsholm där vi blir kvar hela natten. Veterinär Florian Hörrman sticker in en sond i såret, och når otäckt
långt in med den, både uppåt och neråt Alla verkar övertygade om att det är ledvätska som rinner ur såret, men vätskan är så blodblandad att inget kan konstateras
med säkerhet nu under natten. Positivt är att han inte har ont när han står på benet, vilket Florian menar tyder på att skelettet bör vara ganska oskadat.
På tisdags morgonen ligger Nocke på operationsbordet och under över alla under, skadan har inte gått igenom ledkapseln! Och det finns en påverkan på skelettet,
men den är helt betydelselös – inga fissurer, inga frakturer!
Massor av kontaminerad vävnad tas bort och såret rensas upp ordentligt. Nocke klarar sej utan några som helst men i framtiden, om vi nu bara kan få det
decimeterlånga såret tvärs över knäleden att läka utan komplikationer. I morgon fredag, får vi om inget tillstöter, hämta hem vår härliga Nocke igen,
och jag tackar alla högre makter för att vi hade turen på vår sida den här gången också.
Men snälla rara någon, nu har vi väl fått så det räcker? Inget mera elände nu väl?
2011-05-28
Hingst- och Till Saluhäst visning!
Så var det då äntligen dags!
Dom första besökarna trillade in redan under fredags eftermiddagen, men dom fick vackert klara sej själva, för jag var naturligtvis inte färdig med allt
som skulle göras. Allt gick enligt planerna och jag hade inte panik någon gång faktiskt, men man kommer på den ena grejen efter den andra som måste fixas på slutet.
Som tur är hade jag som vanligt massor med härliga vänner och bekanta på plats, som var och en hjälpte till med både det ena och det andra.
Mina kära vänner och min älskade familj, ni är guld värda, det är ni som får mej att vilja göra såna här grejer, utan er skulle livet vara väldigt tråkigt..!
Dotter Tina kom hem över dagen och greppade kameran, massor med bilder blev det, även om batteriet naturligtvis tog slut en stund alldeles mitt i,
så om ni saknar några så är det förklaringen. Men det var helt omöjligt för mej att välja ut några få bilder från den här dagen,
så ni får hålla till godo med dom här collagen!
Dagen blev toppen, vädret kunde varit bättre, men faktiskt också sämre, så vi ska inte klaga. Ganska mycket folk kom det ändå, och hästarna visade sej
från sina bästa sidor allihopa, både vackra, talangfulla och skötsamma. Fagersta Posten var här och gjorde ett bra reportage, och vi hade riktigt många
utställare i ridhuset som hade spännande saker att titta på.
En "liten hund-show" - Mikaela och duktiga Rusky Toy terriern Enzo roade och imponerade!
LOTTERIERNA!
Första priset i Besökar-lotteriet vanns av Inge Wallström, som eftersom han endast har valacker hemma i stallet, väljer att tillbringa
en weekend på Näsudden framöver! Återstår att se vem han tar med sej? Frugan eller sonen?!
Andra pris - en heldag på Näsudden med två ridpass - vanns av Sofie Öberg i Västerås, det ser vi fram emot Sofie!
Tredje pris vanns av den som tog lott nr 70. Troligtvis hade vinnaren lämnat Näsudden innan dragningen, men om ni ser det här och kan visa upp
lottsedel nr 70, är det bara att boka tid för en tre timmars träff med pyssel och ridning på Näsudden!
Första priset i Deltagar-lotteriet gick till Ankie Höglund, Sollefteå, som därmed kan special beställa ett huvudlag, handsytt av sadelmakar-eleven
Emely Lönnberg, Godkärra.
Andra pris - ett likaså specialdesignat handsytt pannband, vanns av Amanda Nygren, Ramsberg
Ett stort Grattis till alla lyckliga vinnare!
Tack allihop för att ni kom, vi fick lite mersmak, jag går redan och funderar på vad jag ska ändra på och göra bättre till nästa gång!
2011-05-22
Hingstsläpp!
Välkomna hem till Näsudden igen, Micke och Magnus!
Minna kom med dom vackra bruna pojkarna för att vara med på trail-träning och Sussi-kurs.
Sedan var det ingen idé att släpa hem dom till Västerås igen, för nästa helg är det ju Hingstvisning här på Näsudden…
Och sedan ska ju grabbarna gå på sommarbete här allihop tillsammans ett par månader, så det var ju lika bra att låta dom få återstifta bekantskapen
med sina barndomskamrater på en gång! Inte var det bara pussar och kramar när grabbarna återförenades,
men allt gick bra och när dom väl gjort upp om vem som var störst och starkast, lägrade sej harmonin i gruppen igen.
Sa jag störst och starkast? Ja, det är i alla fall vad han tror att han är, lille moderlöse Miracle Mike; årets boss i hingsthagen!
2011-05-22
Sussikurs igen!
Två heldagar med övernattning fick det bli den här gången!
Och nu är vi så många att när alla är med som den här gången, ja då är det fullt på Näsudden, både i stall, sängar och kök!
Men attans så kul vi har det! Och så duktiga vi alla har blivit, eller hur Sussi?!
Hästarna jobbar på bra, och folket lika så. Positiv energi går i båda riktningarna och kanske är det den som får Sussi att orka stå på ridbanan från tidig morgon
till sena kvällen? Och jag som jobbat stenhårt själv i många långa dagar innan, för att hinna få så mycket som möjligt i ordning inför
hingst och till saluhästvisningen nästa helg, jag fick en chans att varva ner ett par dagar, umgås med folk och leka lite med mina hästar,
och konstigt nog känns en Sussi-helg som avkoppling ändå, fast det är mycket jobb och full fart hela tiden då också.
Man orkar helt enkelt mer, med glada trevliga människor i sin närhet. Tack allesammans för att ni kommer hit till Näsudden!
2011-05-20
Trailträning!
Trailträning med morganhästar är ganska odramatiskt…
Jag byggde en ganska svår bana tyckte jag, med allt från gungbrädor, broar, paraplyer, brevlådor, presenningar och grindar av olika modeller.
Deltagande hästar var mellan ett och tjugo år och alla skötte sej med den äran!
En duktig arab smälte bra in i gänget också, och nu får man fundera på vad man ska hitta på till nästa gång, om vi ska få några utmaningar?!
2011-04-30
Glöm inte bort!!
Nu laddar vi för vårens stora evenemang här på Näsudden!
Hingst och Till saluhäst visning den 28e maj!
Läs mer under fliken Läs Mer/”AKTIVITETER!”
Tack, Jenny Ståhlmanke för hjälpen med affischen, den blev supersnygg!
2011-04-26
Hjärtebarnen!
2011-04-24
Hej Hopp!
Ida har varit här och tränat hoppning med oss.
Det var som vanligt väldigt roligt, och eftersom jag antingen satt på en häst eller sprang runt med en i snöre, så blev det ont om bilder.
Men Mikaela fick i alla fall fatt på kameran och fångade Kos när vi passade på att testa om han skulle klara den delen av sina bruksprov på Rikset i sommar.
Det gör han. Med marginal.
2011-04-21
Finbesök
i fölhagen hade vi häromdagen.
Anna Sundin som äger Näsuddens Fortunate Touch ”Fortuna”, kom på besök tillsammans med sina tre barn; John, Lisa och Calle.
Mamma AnnKristin, som också har en fin häst från Näsudden; nordsvenska damen Flora, var också med. Först ville dom titta på får och lamm,
sedan ville Anna titta på Kos, för han ska bli pappa till Fortunas nästa föl, och sedan ville naturligtvis barnen, speciellt Lisa, hälsa på fölungarna.
Lilla Candy och Lisa fastnade ögonblickligen för varandra, och hade en mycket givande pratstund
2011-04-20
Värme!
När jag så småningom vaknade till liv igen blev det sommar!
Jag måste erkänna att det tar längre och längre tid för kropp och själ att återhämta sej efter några såna där ansträngande dygn.
Det är ett av skälen till att jag har svårt att hänga med här på hemsidan till exempel. Tröttheten låg som ett lock över mej i drygt en vecka, och hela tiden är det ju
en massa arbete som bara måste göras, så när jag sätter mej ner en stund, så sover jag inom fem röda sekunder!
Pappersjobb och arbete vid datorn blir definitivt lidande..
Nåja, man kan ju inte sova bort den härligaste tiden på året i alla fall, och hästarna är nu utsläppta i försommarhagarna och har till och med fått gå ute på nätterna
rekord tidigt i år!
Massor av staketjobb är det i år efter denna snöiga vinter, men lite unghästträning har vi ändå hunnit med.
Och matte blev tvungen att plocka fram kameran, för helt plötsligt hade vi en massa vackra hästar på gårn, istället för dom där små raggiga ulltussarna som vi umgåtts
med i vinter!
Näsuddens Nightwish tv och Näsuddens Nocturne's Pride th, nyblivna ettåringar!
Tvååringarna Näsuddens Magic Man tv och Näsuddens MMIX L'Amore och Moreno Leon th
2011-04-15
Världens Bästa Prao!
har vi haft här på Näsudden i år!
Madde Johnsson kom och hjälpte oss en vecka. Egentligen tog väl praotiden slut på fredagen, men vi hade så roligt och hon var så duktig att vi drog med henne till
avelsvärderingen i Vetlanda på lördagen, och så hann hon rida Unique under första passet på Sussikursen på söndagen också, innan vi var tvugna att släppa iväg henne hem!
Kom snart tillbaka Madde, du är så välkommen!
Här rider Madde vår treåriga dartmoor/morgankorsning Lucas! Foto Mikaela Söderberg
2011-04-12
Sömnlöst!
Måndagen blev en oerhört lång dag.
Att säga att jag var trött var ett tidernas understatement.. Att ta en tupplur var dock inte att tänka på, det var fullt upp på gården som vanligt.. Pepper och nattens
lilla underverk skulle ju ut och pröva benen i fölhagen, och veterinär Anders skulle komma och titta till Magic och ta nya blodprover för att se om vi nu skulle kunna
sluta med antibiotikan äntligen.
Magic har blivit betydligt piggare dom senaste dagarna, såret ser jättebra ut jämförelsevis och han har ingen feber längre. När Anders kom och vi berättade om nattens
bravader, blev han nog lite imponerad och lyckönskade oss hjärtligt. Vi har tillgång till flera mycket duktiga veterinärer från Hallstahammars veterinärstation och
Strömsholm ligger ju inte heller så förskräckligt långt bort, men ingen kan var här på kortare tid än en timme, och det är en eon av tid när det gäller fölningar.
När kvällen äntligen kom såg jag fram emot en lång natts ostörd sömn i min sköna säng. Men tji fick jag!
När jag tog in gamla Rosa (Näsuddens Rambling Rose 047) så hade hon två fina, helt omisskännliga vaxproppar… Jag blev ärligt talat nästan gråtfärdig…
Men här är en märr som vet hur det ska gå till när matte är trött! Bara ett par timmar efter att allt lugnat ner sej lägger hon sej ner och på tio minuter är fölningen
över.
En långbent fuxtjej, pappa Commander upp i dagen, ligger och sprattlar i halmen! I två och en halv minut ungefär.
Hux flux hamnar alla fyra benen i rätt läge och hon är uppe! Inom en timme har efterbörden gått och vår nyaste lilla rödluva har hittat mjölkbaren.
En exemplarisk fölning, helt enligt regelboken, och en nöjd matte Anneli kan ÄNTLIGEN uppsöka sängen för lite ostörd sömn..
Rosa's sista föl; Näsuddens One Last Candy e. Red Commander 22
2011-04-11
Nattligt drama!
På söndagskvällen var jag så trött att jag knappt vågade blunda över huvud taget. Jag såg att Pepper var väldigt nära, och jag var helt enkelt livrädd för att jag inte
skulle vakna av väckarklockan om jag väl somnade.
Jag har varit lite orolig för Peppers fölning. Hon är så groteskt stor, har ett enormt ödem som börjar mellan
frambenen och täcker hela magen ända bak till juvret. Hon har inte legat ner på närmare tre veckor, och hon verkar lika trött som jag, för jag ser i kameran att hon
nästan trillar omkull ibland när frambenen viker sej när hon somnar till mellan varven. Pepper har också haft ganska jobbiga fölningar som krävt draghjälp även om allt
varit som det ska. Hittills. Jag ställer klockan på ringning en gång i halvtimmen och slumrar halvsittande i sängen med kläderna på. Klockan ett ringer klockan.
Pepper står som förut, allt lugnt. Jag sluter ögonen igen och flyter bort.. 12 minuter över ett vaknar jag med ett ryck och sätter mej käpprakt upp i sängen.
Pepper ligger på sidan, helt stilla. Jag rusar upp, skriker på Hans som somnat till nån gammal film i kökssoffan; Nu är det dags, kom fort, något är fel..!
Hur jag visste att något var fel, kan jag inte svara på hur jag än försöker, och vad som fick mej att vakna ur min medvetslöshet, vet jag inte heller,
men jag slänger av mej jackan utanför Peppers box, kavlar upp ärmen och trär in armen för att känna efter hur läget är. Ett par hovar är allt man ser än så länge,
var är nosen? Jag sticker in armen så långt jag når och känner… nåt hårt?! Mulen är inte hård. Något är mycket riktigt fel, men vad? Vad är det jag känner?
Vid det laget har Hans kommit ikapp mej och vi byter plats. Hans har långa armar och är mycket starkare än jag. Ska någon lyckas göra något åt ett felläge så är det han.
Vi har tillsammans med massor av blod svett och tårar, vänt, bänt och vridit på åtskilliga kalvar i våra dagar, men där är det lite annorlunda, man har lite längre tid
på sej och kor har inte lika kraftiga krystverkar som ett sto, även om det kan vara svårt nog.
Hans når längre in än jag. Det är pannan eller hjässan vi känner konstaterar han, nosen ligger nerböjd mot bringan och kommer inte med upp och ut.
Fölungen måste tryckas tillbaka in i livmodern samtidigt som vi måste få tag på nosen och få upp den i rätt läge..
Pepper krystar förtvivlat, och värre blir det naturligtvis när vi är där inne och bökar. Jag är helt övertygad om att hon försöker hjälpa till så gott hon kan, men den som själv fött barn vet att man ingenting
kan göra åt saken när väl krystvärkarna börjat. Hans trycker på fölungens skalle för allt vad han är värd, jag trycker på benen och hovarna. Hans skriker, det känns
som om armen ska brytas av, jag inser att Pepper måste resa sej upp för att vi ska ha en chans.
Jag släpper mitt tag för ett ögonblick, rusar fram och slår till den stackars märren över ryggen så hon far upp, och .. ett glädjerop från Hans, jag har nosen,
nu drar vi!
Värkarna kom av sej under några värdefulla sekunder, och när Pepper reser sej åker fölungen tillbaks ner i magen precis så mycket som Hans behöver för att kunna få dit handen och få upp huvudet.
Pepper sjunker ihop igen och nu drar vi i var sitt framben. Vi ser på varandra och säger, fölungen är nog död, men nu räddar vi Pepper i alla fall..
När vi drar ut fölungens bröstkorg då SKRIKER den! Herre Gud min skapare, den lever!
Ögonblicket däpå ligger vi allihop där i halmen med en blöt men i allra högsta grad levande fölunge i famnen. Pepper pustar ut, vi pustar ut och fölungen,
den vill bara upp!
Jag bryr mej inte det minsta om ifall det är en hingst eller ett sto, vad det är för färg eller någonting, Pepper lever, fölet lever, allt är över och ser bra ut,
lyckan är fullkomlig vi klarade det!
Någon gång fram på småtimmarna, när Pepper släppt moderkakan och fölungen både ätit och bajsat, tar adrenalinkicken slut och jag får äntligen ett par timmars obruten
sömn innan dagen randas..
Näsuddens Olympia e. Gradell's Vigilante
2011-04-10
Sussikurs!
Väl hemma från det spänningsfyllda evenemanget i Vetlanda, var det på söndagen dags för årets andra Sussikurs!
Jättemånga som ville vara med den här gången, vilket gjorde det aningens trångt och besvärligt. Det hängde på bara några dagar, så hade vi kunnat vara på ridbanan,
men som det nu var fick vi trängas i vårt lilla ridhus ännu en gång. Äta fick vi göra på både övervåningen och undervåningen för att få plats allihop, och stallen blev
fulla med besökande hästar. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum som det heter, och eftersom vi har så roligt och trivs så bra tillsammans allihop,
så gick det ju hur bra som helst i alla fall! Bästa Sussi stod i ridhuset från morgon till kväll, och både gamla och en hel del nya ekipage fick sin beskärda del av
hennes uppmärksamhet och visdom! En av höjdpunkterna under dagen var självklart när Ankie red sin nypremierade hingst i ett fullsatt ridhus. I vanliga fall pratas det
glatt i alla hörn, men den här halvtimmen var det dödstyst bland åskådarna..
Det blev inte så många foton tagna den här gången. Dels beroende på att det alltid blir så tråkiga bilder i ridhuset,
dels för att Anneli var så fruktansvärt trött och var tvungen att faktiskt inta sängen nån timme på eftermiddagen.
Till mitt försvar får jag ju tala om att det inte bara är långresor, avelsvärdringar och Sussikurser som tar på krafterna, jag vakar ju nämligen föl på nätterna också…
nu är det riktigt, riktigt nära!
Den här bilden kunde jag dock inte låta bli att ta med! Glenn Wallström på sin nya häst Idet’s Ferocious Athos
och deras något nöjda tränare..! En mycket representativ bild av en lyckad Sussi-kurs!
2011-04-09
Avelsvärdering!
Ankie behövde inte sakna sin vackre gosse så värst många dagar så här i början, för redan på torsdan veckan efter stod hon här på våran gårdsplan!
Nu var det dags för det Stora Äventyret! På fredagen lastade vi Kos i lastbilen igen, tillsammans med Idet’s ena hingst Catch, för att åka på avelsvärdering i
Vetlanda!
Jag fick för första gången uppleva hur det kan vara att INTE vara den som är mest nervös (för det var Ankie!), inte vara den som hade ansvaret för hästen
(för det hade Ankie!), inte vara den som behövde kliva upp tidigast på morgonen (Ankie igen!), utan bara kunde glida runt och prata med folk,
titta på hästar och fotografera! Det gav mersmak kan jag säga…!
Allvarligt talat, det är en fantastisk känsla, att som uppfödare få möjlighet att få se sina telningar vuxna, välutbildade och skötsamma och så väl fungerande med
sin nya människa. Jag känner mej så stolt och nöjd att jag nästan spricker!
Och inte blir det sämre när dom sköter sej så himla kanonbra som dom gjorde den här dagen!
Ankie visade sin hingst på ett mycket proffsigt och föredömligt sätt, och resultatet blev 39 poäng och en B-rosett!
Sedan fortsatte dom i samma stil och gjorde ett utmärkt ridprov med bedömningen 7667 poäng; Bästa gångartshäst!
När vi efteråt möttes utanför ridhuset rann glädjetårararna på både mej och Ankie, jisses, vilken känsla!
Näsuddens King of Spades 32 B-premierad med 88887=39 poäng, godkänt ridprov med betyget 7667
e. Red Commander 22 u. BMF Pride & Joy , ägare Ankie Höglund, Sollefteå
Härmed är min profetia om den svarte lille fölungen som föddes på Näsudden den 11 maj för fyra år sedan uppfylld. Nu ska vi hem och göra små Kos-barn och börja jobba på nya profetior!
Tack snälla duktiga Ankie för att du gjort ett så bra jobb med min lille svarte pojke; det är du som gjort honom till man!
2011-04-01
Inget aprilskämt!
Både Hans och jag kom iväg på långresa!
Stort tack till Tina, Mikaela, Mattias och Linnea för att ni klarade av att hålla ställningarna ett par dar!
Och en lång resa var det.
50 mil enkel väg. Så långt är det mellan Näsudden och Sollefteå, eller närmare bestämt till byn Sunnersta och stall Sunneräng där Ankie Höglund regerar och
brorsorna Pride och King of Spades bor. Vi hade tänkt ge oss av tidigt på morgonen, men Magic var sämre igen och behövde mer medicin, och Hans försov sej
ordentligt för han hade jobbat större delen av natten, så det hann bli lunch innan vi kom iväg. Eftersom Pride blir ensam herre på täppan medans vi lånar
hem brorsan Kos, har vi med oss vår tvååriga MilliMojs (Näsuddens Millicent Largo) där bak. Hon ska få bo hos Ankie i sommar och lära sej lite hyfs och fason,
och kanske en del om hur det är att vara körhäst också…! Kanonbra tycker jag, som har en hel hög tvååriga pojkar som kräver en massa uppmärksamhet.
Och kanske hjälper det Ankie att inte gå och sukta för mycket efter sin vackre svarte hingst medans han är borta.
Nå, när vi väl kom iväg gick resan bra, och vi hann till och med gå gårds-syn hemma hos Ankie och Benny innan det blev helt mörkt.
Efter en god middag och lite vin somnade vi sedan ganska omgående kan jag väl säga..
Morgonen efter passade Ankie och jag på att ta en ridtur på pojkarna, det var ju ett tag sedan jag hade möjlighet att få rida Pride, som ju är en av mina absoluta
favoritridhästar genom tiderna. Det kändes underbart och bitterljuvt på samma gång..
Sedan började det dra ihop sej för avfärd igen, det är ju precis lika långt åt
andra hållet, och vi var angelägna att komma hem och se hur allt gick hemma, med kalvningar, sjuk häst och allt annat. Så vi lastade den vackre svarte,
vinkade adjö till en tårögd matte Ankie och guppade iväg hemåt..
2011-03-12
VÅÅÅÅÅÅR!
Kalvar i lagårn, lammen i massor ute i hagen, snart, snart, snart
Är det dags för föl också…
2011-03-12
Ajaj.!
Eländes elände. Magic har drabbats av en rejäl infektion i buken till följd av den otäcka blödningen han drabbades av efter kastreringen.
Stackars pojke. Han har jätteont och feber och uppskattar inte att bli stucken i igen. Han tycker att livet är pest och att vi människor är riktigt elaka typer
som bar gör illa honom hela tiden. Vår snälle godtrogne Magic vänder nu rumpan åt oss när vi kommer in i boxen. Ända tills jag tar fram febertermometern,
för den gillar han inte heller, så då provar han med att snurra runt runt för att slippa. Men hur man än vänder sej har man rumpan bak, inte sant?
Så matte biter ihop och försöker låta bli att känna sej som världens elakaste, sticker både fram och bak och försöker trösta med en morot.
Den äts på nåder, men blicken jag får känns i hjärtat. Skynda dej att bli bra min vackre pojke, det här är inte roligt…
2011-03-12
Lucas, buspojken med glimten i ögat!
Nu är det dags för lite allvar igen!
En vecka hos Ida på Näs till att börja med, sedan kommer han hem lagom som vi får en alldeles lagom stor prao på Näsudden; Madde Boberg (som äger lilla vackra Shannon,
en av våra gamla dartmoorponnysar). En vecka stannar hon och hjälper oss med hästarna.
Det kommer att bli väldigt roligt hoppas vi, och med lite tur kanske Madde till och med får vara med om en fölning, Pepper är väldigt nära nu..
2011-03-12
Kastrering!
Nu har vi gjort vad vi kunnat för att sänka testosteronhalten här på gården innan King of Spades kommer och sätter fart på hormonerna hos både flickor och pojkar!
Både lille ”Nocke” (som faktiskt fyller ett år idag, Hurra.Hurra!) och den ett år äldre Magic Man, fick bli valacker i torsdags.
Jag har en massa känslor kring det här med kastrering. Till att börja med tycker jag att det är på gränsen till djurplågeri att hålla en hingst som hingst,
om han inte skall verka i aveln. Visst, det finns lätthanterliga gossar, som inte gör så mycket väsen av sej, och inte på något vis är besvärliga att hantera fast
dom har alla attributen kvar. Men hur roligt har dom? Tänk att aldrig få rusa runt med kompisarna, aldrig få stå och klias med en polare, att alltid vara hänvisad
till ett liv som ensam häst? Nej, livet som valack, är bra mycket trevligare och helt klart att föredra för alla parter. Men. Själva ingreppet är inte alldeles
riskfritt, och här handlar det om att man tar in en helt frisk häst och sätter kniven i honom! Och för min del har jag ångest inför varje kastrering, även om jag
alltid är övertygad om att jag gör det enda rätta. Men tänk om… och inte blir det lättare när veterinären hejdar sej ett ögonblick med skalpellen i högsta hugg och
säger:- men, den här är ju JÄTTEFIN! SKA du verkligen kastrera den?!
Nåja. Nu är det gjort. Och ingen hingst har blivit fulare av att få kulorna avlägsnade, så nu kan vi trösta oss med att det går två skitsnygga valacker i hagarna här
ute i stället!
Men faktum är att mina farhågor höll på att bli besannade den här gången..
Magic drabbades av en kraftig blödning, och vi fick göra en akutresa till Strömsholm för att få hjälp. Många tankar snurrade i huvudet på vägen dit,
vi visste inte riktigt vad det var som var fel i det läget, bara att något var ordentligt galet. Kanske var det fråga om tarmframfall, eller?
Det enda jag kunde tänka på var hur vacker Magic hade varit ute i hagen samma morgon, när han helt obekymrad busade runt med dom andra hingstarna..
Och på vilken otur Funny har haft med sina tidigare avkommor.. Lättnaden var därför nästan obeskrivlig när vi efter en grundlig undersökning på kliniken,
kunde konstatera att det ”bara” rörde sej om en kraftig blödning. Nog så allvarligt i och för sej, han hade blod i bukhålan och en påse stor som en rejäl
fotboll mellan benen, och väldigt låga blodvärden. Men detta var i alla fall något som gick att göra något åt, och efter lite blodstillande medicin och dropp samt
ett dygn under observation, har vi nu en glad om än fortfarande något avslagen Magic hemma igen. Nu hoppas vi att läkningen ska ske utan några fler komplikationer.
Lilla Nocke ser så oförskämt bra ut, han verkar knappt ha märkt att det hänt nåt, och bossar som vanligt med polarna i hagen.
Jätteskönt, nu kan han fortsätta att gå tillsammans med flickorna och dom två småkillarna utan att några inomgårds-skandaler inträffar!
När vi ändå hade veterinären här för kastrering, passade vi på att karva lite i andra änden på ett par stycken också! Närmare bestämt fyra unghästar fick sina
vassa besvärliga vargtänder avlägsnade, inte särskilt dramatiskt, men vem gillar att gå till tandläkar’n? Jag undrar om inte jag ska be om att få en spruta och
lite morfin nästa gång jag också?!
2011-03-12
Nu har det sagt KLICK igen!
Två av våra pojkar har nu hittat sina människor, och det ordentligt! Den som läst på vår Till salu sida, har ju sett att snyggingen Nocturne’s Pride varit tingad
en tid. Nu kan vi avslöja att ”Nockes” nya människa heter Sara Lönnberg och det mina vänner, är något vi är väldigt glada för! Sara och Nocke passar nämligen
varandra som hand i handske, det såg vi redan i somras, när Sara på ett så säkert och proffsigt sätt visade vår busglade lille kille på Riks. Att Sara alltid
hyst varma känslor för grabben i fråga, har det aldrig varit något tvivel om, lilla Nocke har på något sätt varit Saras häst redan från början, så att det nu
snart kommer att bli formellt på ett papper borde egentligen inte vara någon större överraskning!
Och nu får vi glädjen att skriva ”Tingad” på Magic’s sida också, för även han har hittat rätt människa till slut. Eller var det hon som hittade honom?
Spelar ingen roll, kärlek är det frågan om hur som helst, det är helt uppenbart! Att sälja sina älskade hästar är ett nödvändigt ont när man är uppfödare.
Något man måste stålsätta sej inför och genomlida. Men när man känner att det blir så här RÄTT, då känns det nästan bara bra!
Båda våra grabbar kommer att få det toppen, och jag vill säga ett stort GRATTIS till er allihop, både människor och hästar och Lycka till med era liv tillsammans!
2011-03-15
Sussikurser, Hingst- och till Saluhästvisning, Trailträning och massor av andra roligheter planerar vi här på Näsudden under våren och sommaren!
Se mer om detta under Läs Mer / Aktiviteter!
2011-03-12
Näsuddare på Äventyr!
Läskiga prylar ivägen tyckte Moreno!....En baggis sa Junior!.....Stopp, stanna husse, där e min brorsa sa Mike!
Sammanlagt sju fyrbenta Näsuddare samlades på Näs gård i Västerås för en rolig dag i ridhuset! Mycket nyttig social träning för de fyra två-åriga hingstarna
MMIX, Moreno, Magic och Junior. Från Lilla Ängesta kom två Näsudden-pojkar till; Minnas Mike och kompisen/brorsan Magnum och som grädde på moset fick tre-åriga storasyster Lucy följa med i egen transport.
Det var en rolig och spännande dag för oss allihop, både folk och hästar! Bästa Ida Aldernäs ställde upp och styrde upp hela arrangemanget, och alla hästar skötte sej utmärkt. Alla pojkarna fick stort A i uppförande och hoppade gjorde dom så det bara stänkte om det allihop!
Lucy har härmed officiellt börjat sina förberedelser för att delta i treårs-testet senare i vår, och hoppvilligheten var det i alla fall ingen brist på där heller!
Tryggt med kompisar ibland!........Magic fullkomligt ÄLSKAR att hoppa!........Näsuddens Lucy in the Sky!
2011-03-10
Mammas dotter!
Breakie’s mamma Näsuddens Key to my Heart var bland mycket annat en fantastisk körhäst, och det tror vi att Breakie också kommer att bli framöver.
Idag satte vi Mikaela i pulkan och sedan fick Breakie dra. Det frusna underlaget gjorde att det skrapade och knakade så det var svårt att höra vad man tänkte!
Hästarna i hagarna runt om, for runt med svansarna i vädret när vi gick förbi, men det rörde inte Breakie i ryggen. Hon har ju dragit pulka förut när vi tolkat,
så det var ju i och för sej inget nytt, men då var det ett mjukare före kan man säga. Nu blir det skaklar nästa gång, och när snön försvinner spänner vi för..
Och nästa år, då blir det säkert ingen snö alls, bara för att jag längtar förtvivlat efter att få köra släde igen!
2011-03-01
Marskatt!
Ingen tvekan om saken, våren är på G! Peppers mage är enorm och katterna lever rövare!
2011-03-01
Hoppning är buskul!
Förutsättningarna för ridaktiviteter har varit bättre än just nu. Hårt och halt på vägarna, massor av snö på åkrarna och i skogen och tråkigt dammigt
i vårt lilla ridhus. Dags för lite omväxling och ny inspiration! Mikaela och Anneli lastade in Fidelin och lilla Breakie och for till Ida Aldernäs på
Näs gård utanför Västerås och tränade lite hoppning i deras stora fina ridhus. Ujuj, så roligt det var! Breakie fick nästan tokspel när hon fick se alla kuliga hinder, och det gick undan värre i början! Matte föredrar dock ett något mer kontrollerat sätt att ta sej ann hindren, men delar i övrigt sin hästs glädje för övningen som sådan! Efter ett tag lugnar Breakie ner sej, hindren blir lite högre och den avslutande rundan gick riktigt skapligt om vi får säga det själva! Mikaela och Fidelin hade lite delade meningar om huruvida en del hinder skulle hoppas av bara den ena eller av båda till sammans i början, Fidelin tyckte faktiskt att en del hinder såg lite farliga ut.. men hoppglädjen var större än rädslan, så det gick bra det också!
Roligt hade vi alla fyra, och vi tackar Ida för en bra dag, och ett extra tack till Tina S. som var med och skötte kameran!
2011-02-28
Vårvinter!
Nu är våren så nära, att man kan kosta på sej att tycka att det faktiskt är vackert ute i snön vissa dagar!
2011-02-19
Årsmöte.
Vi bevistade Svenska Morganhästföreningens årsmöte på Gyllene Uttern utanför Gränna i helgen.
Det var roligt att träffa alla som var där, och vi fick lyssna på en mycket givande föreläsning av Torbjörn Lundström om hästars tänder och olika tandproblem.
Dessutom hade jag äran att för andra gången få dela ut Näsuddens Key to my Heart’s vandringspris.
Åtminstone var tanken att det skulle vara ett vandringspris, men förra årets vinnare verkar inte lämna det ifrån sej i första taget!
Grattis Hagas Zenith Moonlight och Peter Carlsson, till ännu ett års storartade framgångar på tävlingsbanorna.
Med oss hem till Näsudden fick vi fina stamboksföringsdiplom för våra ston Mooncoin Metronome 070 och Näsuddens Heartbreaker 071, som stamboksfördes med B respektive AB i somras
Grattis Hagas Zenith Moonlight, vinnare av Näsuddens Key to my Hearts vandringspris 2010
2011-01-23
Nu har vi varit en sväng till Skåne igen!.
Äntligen, får man lov att säga, det var nog tänkt att vi skulle åkt redan före jul, men vår trotjänare Silverpilen har haft lite krämpor
som vi behövde få ordning på innan det blev tal om någon längre resa. Nå, nu blev det i alla fall av, och med på resan hade jag som vanligt
världens bästa Minna, som underligt nog tycker att det är avkopplande och trevligt att sitta och hålla mej sällskap under tio timmars bilfärd dit
och lika många timmar hem…
Där bak i hästavdelningen åkte vår pigga pensionär Country, som nu förhoppningsvis går en ny vår till mötes nere i Skåne,
med en ny flock och en ny livsuppgift som ridhäst åt sin nya husse Jan Holmqvist.
Jan är pappa till Helen van den Born på Tullesbo, och där kommer
också Country att bo förstås, och vi hoppas och tror att Jan och Country ska få mycket glädje av varandra i många år framöver. Vi hoppas också att
ni kommer att förse oss med glada rapporter från era gemensamma äventyr när ni lärt känna varandra lite bättre!
Eftersom jag hade sällskap i hytten, fick Breakie följa med som sällskap i hästavdelningen. Kanske inte så mycket för Countrys skull,
även om hon också tyckte det var skönt med en kompis. Nej, men den stora anledningen till resan var ju att vi äntligen skulle få hämta hem vår
efterlängtade Cody! Och den lille parveln kunde ju behöva en snäll extra mamma att söka lite trygghet hos, när han nu skulle ta sina första steg
ut i den stora vida världen. Och Breakie förnekar sej aldrig; hon är verkligen världens snällaste häst! Vi släppte ut dom tillsammans i hagen en stund före avfärd,
och det var bara självklart lugnt och fint. Den märren skulle ta hand om alla föl i världen om hon fick!
Minna och jag hade en trevlig kväll tillsammans med Helen och Erika, och hann med att klappa och titta ordentligt på alla Tullesbo-hästarna innan vi
lastade en något surmulen Breakie, hon hade kunnat stanna i Skåne ett tag sa hon, och vår lille svarte guldklimp Cody i Silverpilen och styrde kosan norrut igen.
Det är alltid så roligt att träffa våra vänner i Södern, det är alldeles för många och långa mil mellan Tullesbo och Näsudden!
Resan hem gick bra, och Cody var lugn och fin hela tiden. Möjligen tyckte han att Breakie var en aning tråkig, hon sov mest hela vägen, men det var allt lite skönt
att hon var med i alla fall.
Efter en god natts sömn i boxen bredvid Breakie var det så dags att få träffa några av dom blivande kompisarna! Vi började med att släppa in vår andre lille svarte;
Nice Surprise. Jösses, hur ska jag kunna se skillnad på dom här på lite håll?! Lika svarta, lika stora, det blir inte lätt! Därefter släppte vi ihop småpojkarna med
den något äldre Nocturne’s Pride ”Nocke”, och han satte minsann lite fart på gossarna! Men allt gick bra, Cody tyckte att det var roligt med nya killkompisar,
och efter en stund stod alla tre tillsammans och åt.
Idag går Cody tillsammans med alla dom andra ”fölen”. Buskul, tyckte han. Tjejer, massor av mat, killkompisar att leka med och backar att klättra i.
Nya matten har också fått godkänt, jag fick både en kram och en våt puss i morse när jag fodrade frukost, så det verkar som om Tullesbo Cody kommer att
trivas här på Näsudden. Tack snälla Helen, för att jag fick möjlighet att köpa den här lille killen, det ska bli så enormt spännande att se honom växa upp!
Vill du veta mer om vår nye lille hingst kan du läsa på Cody’s egen sida här..
2011-01-15
Fina pojkar!
En kort men glad hälsning fick vi häromdagen från Minna Korpilahti i Västerås.
Hemma hos henne bor ju två pigga Näsuddare; Magnum och Miracle Mike. Pojkarna hade varit ute på promenad i solen med sadel på ryggen för första gången!
Det gick ju naturligtvis galant, och nu när våren är i antågande blir det säkert både fler promenader och andra aktiviteter.
Vi här hemma på Näsudden har inte sett pojkarna sedan i höstas, så vi blev jätteglada för bilderna, Tack snälla Minna!
2011-01-15
Duktig pojke!
Vi har alldeles glömt bort att berätta att Näsuddens Lucas redan klarat av förskolan!
Det gick helt enkelt så fort och lätt att vi nästan missade det! Lucas har ju en egen Fan club nere i Västerås, med Ida Aldernäs i spetsen, och under hennes eminenta
ledning är nu Lucas inriden och klar! Två veckor var han borta och fick känna på livet som ”riktig” häst på Näs gård där Ida jobbar.
På med sadel; skritt trav och galopp redan första dagen, så ska det gå till! Men med en pappa som Commander och en mamma som lilla Pärla,
var ju inget annat att vänta. Nu får han vila och leka med kompisarna hemma i hagen på Näsudden igen fram till våren, när allvaret börjar på riktigt..
2011-01-14
Välkomna till Näsudden!!
Ja, det säger vi till Mikaela Söderberg och hennes två hästar Fidelin och Näsuddens Lucy in the Sky. Dom flyttade in häromdagen, ja i alla fall hästarna.
Mikaela och hennes Mattias bor kvar i grannbyn Godkärra ett tag till, men någon gång under våren hoppas vi allihop att renoveringen av arrendator bostaden
på vår andra gård Sunnanfors ska vara färdig så att dom kan flytta in där. Därefter ska vi börja bygga om i den gamla ladugården och göra om den till ett fint stall,
så nästa vinter bor nog Lucy och Fidelin där i stället. Och då flyttar naturligtvis lilla Noray med, Mikaela och Mattias senaste tillskott på hästsidan.
Men under tiden camperar dom alltså här på Näsudden, och det tycker vi är riktigt skoj! Dels är det ju roligt att ha Lucy ”hemma” igen,
och så blev vi vips ännu fler som grejar i stallet och fixar med hästarna om dagarna. Jag har på känn att det stundar en intensiv men rolig vår på Näsudden!
Fidelin spanar in sina nya omgivningar och Lucy hälsar på storasyster Key II my Heart
2011-01-10
Roliga nyheter!
Vi har fått hjälp i stallet om dagarna!
Linnea Smalsjö från Bastmora utanför Fagersta ville ha hästpraktik här på Näsudden, och det är vi väldigt glada och tacksamma för!
Vintern är lång och hård, och med 20 hästar på stall, går mesta tiden åt till att mocka, fodra och bära vatten.
Varken tiden eller orken räcker sällan till så mycket mer. Nu är vi två som kan hjälpas åt med grovjobbet, det blir både roligare och går fortare,
så nu blir det lättare att göra roliga saker med hästarna också! Jättkul tycker vi, och hoppas att Linnea vill stanna hos oss länge, länge!
2011-01-10
Golden Locket
Blir kvar på Näsudden ett bra tag till! Vi har nu kommit överrens med Lockets ägare Ilse Lindblad att Locket stannar här hos oss ytterligare ett par år.
Under den tiden skall hon förhoppningsvis ge oss ett fint föl till och dessutom bli lite mer utbildad och riden. Vi är väldigt glada över det,
Locket har nu börjat känna sej hemma här på Näsudden och är en glad och lycklig häst. Vi är också väldigt nöjda med fölet hon gav oss i fjol;
Näsuddens Nice Surprise, som utvecklas fint och har ett väldigt bra temperament och vänligt sätt. Pappa till Surprise är Näsuddens International Pride,
och eftersom den kombinationen blev så bra, funderar vi på att låta lillebror Näsuddens King of Spades få den äran i vår…
Amberfield's Golden Locket och hennes son Näsuddens Nice Surprise f. 2010
2011-01-02
Ett nytt år betyder att även hästarna blir äldre.
Näsudden har nu begåvats med två pigga 20-åringar – Ryggadals Country Girl och Mooncoin Metronome.
Båda damerna bär sina år med heder, inga ålderskrämpor här inte!
Country förbereder sej som bäst på sitt nya liv som aktiv pensionär,
inga fler föl här inte, medans vår engelska Lady knappt kan bärga sej tills våren kommer och med den en ny snygg karl på Näsudden…!
Tills vidare retas hon med småpojkarna i hagen bredvid; mannagrynen MMIX, Moreno, Junior och Magic, som nu faktiskt inte är så små längre,
utan vi måste inse att grabbarna nu skall kallas för tvååringar!
Nåja, fölungarna får i alla fall heta fölungarna, tills dom nya föds i vår. Vilket inte dröjer så länge som man kan tro,
både Rose och Pepper fölar i april och titta på Peppers mage, så stor den är redan!
Också dessa båda damer måste väl numera räknas som seniorer; 18 respektive 19 år, vem kan tro det?
2011-01-02
Red Commander 22
börjar det nya året i ett nytt hem, med en ny matte och ett helt nytt liv.
Det är svårt att skiljas från kära vänner, och just nu känns det som om jag valt bort en av mina allra bästa kompisar.
Tillsammans har vi haft många glada stunder, upplevt många spännande äventyr och jag har massor av härliga minnen,
som det INTE känns OK att börja tänka på än.
Men jag vet att mitt beslut grundas i omtanke av min vackre vän, min tid räcker inte till, och en sån här fantastisk häst
förtjänar ett bättre öde än att bara gå och skrota i en hage som ögongodis.
Tillsammans med sin nya matte Ann Viktorsdotter, kommer Commander nu att få prova på livet som tävlingshäst,
och vi hoppas och önskar dom all framgång tillsammans.
Ann har ju vanan inne nu att ta hand om våra gamla hingstar, och gör det med den äran, så det blir säkert bra.
Och för oss känns det tryggt att veta att vi lämnar över vår älskade Commander i goda händer.
Lycka till med ditt nya liv, kompis!
2011-01-01
2011
Ett nytt år igen! Förunderligt så fort tiden går. Ett helt decennium på 2000talet har redan passerat och jag har ingen aning om hur det gick till.
Livet här på gården flyter på som det alltid har gjort tycker man; vinter, vår, sommar och höst, alla dagar och årstider fylls med sina givna
sysslor; på vintern sköter man djuren i stallarna och kör i skogen om det hinns med, sedan är det vårbruk och betessläpp, hö och ensliageskörd
och vips är det dags att stalla in djuren igen. Men när man börjar tänka efter vad som hänt bara det sista året, så är det kanske inte så konstigt
att det känns som om tiden bara flyger iväg. Ett nytt stall står det här på gården till exempel. Byggt med blod och tårar,
men inte särskilt mycket svett.. Aldrig har vi frusit så om händer och fötter och allt annat med, som när vi skruvat och spikat på detta bygge.
Men nu är det färdigt, och både hästarna och jag stortrivs med vårt nya stall, och fint blev det också.
Nu hade man ju kunnat hoppas att det skulle vara färdigbyggt på ett tag, men Icke sa Nicke, nu kastar vi oss över nya projekt!
Till nästa vinter blir det nog ett häst-stall i ladugården
i Sunnanfors också, och förhoppningsvis ett nytt tak på vårt lilla ridhus, som vi kämpar hårt för att få att överleva snöfallen i vinter.
Ja, planer och framtidsprojekt har vi så gott om, att både jag och Hans är tvungna att hålla oss pigga och krya tills vi blir en bra bit
över 100 om vi ska hinna förverkliga allt. Och det är väl bra, och säkert ett av skälen till att tiden går så fort på Näsudden,
men lagom till jul blev vi ganska hårdhänt påminda om hur viktigt det är att leva sitt liv medans det pågår.
Visst är det fint att ha minnen från förr att glädjas åt, och inte är det fel att planera för framtiden heller,
men den viktigaste dagen i ditt liv är just idag. Denna dag. Just nu. På en bråkdel av en sekund kan allt förändras.
Ta ingenting för givet, var tacksam för allt du har och njut av livet.
Så därför mina vänner, önskar jag er En God Ny Dag, varje dag, detta nya år 2011